Hur vet du egentligen om du har förlorat dig själv? Eller om du alltid varit vilse?
Kanske framträder skillnaden först när en människa upptäcker en riktning som känns nära hennes egen själ. Inte för att vägen är säker — utan för att den fortfarande tillhör henne.
Problemet börjar när målet inte längre är något du rör dig mot, utan något som börjar röra dig. När ambition, rädsla eller begär tar kontroll över rösten inom dig.
Man inser ofta att man förlorat sig själv när livet fortsätter framåt men närvaron försvinner. När handlingarna fortfarande fungerar, men själen känns frånvarande.
För faran är inte att vara vilse. Faran är att springa så långt mot ett mål att du glömmer vem det var som började springa. För när målet börjar tala om för en människa vad hon måste bli, slutar hon långsamt tala för sig själv.
Faran är inte att vara vilse. Faran är att springa så långt mot ett mål att du glömmer vem det var som började springa.