En tanke återkommer inte för att den är sann, utan för att den är oavslutad. Sinnet återvänder till det som saknar slut på samma sätt som tungan söker upp en trasig tand.
Ofta saknas ett av tre: ett svar, ett beslut eller ett erkännande. Utan svar fortsätter frågan. Utan beslut fortsätter förhandlingen. Utan erkännande fortsätter försvarstalet.
Att argumentera med en snurrande tanke gör den starkare, eftersom motargumentet blir ännu ett varv.
Det som ofta bryter loopen är att flytta tanken utanför huvudet: att skriva ner den, säga den högt, eller ge den till en annan människa. Utanför huvudet slutar den vara oändlig.
Tankar som snurrar söker sällan en lösning. De söker ett avslut.