Medlidandet ser ner. Det förutsätter ett avstånd: jag har det bättre, du har det värre, och därför tycker jag synd om dig.
Empatin ser bredvid. Den förutsätter likhet: det du bär hade kunnat vara mitt. Därför kränker den inte.
Skillnaden märks i vad de gör med den andra. Medlidandet gör henne till mottagare. Empatin låter henne förbli en människa med egen vilja, egen förmåga och eget omdöme.
Det finns också en tredje sak som ofta förväxlas med båda: att smälta samman. Att ta över någons känsla helt hjälper ingen, eftersom det då finns två som drunknar och ingen på stranden.
Empati är att känna med, inte i stället för. Den som förlorar sig själv i den andra kan inte längre möta henne.