Ett mönster upprepas inte för att man är dum, utan för att det en gång fungerade. Det löste något: gav trygghet, undvek konflikt, säkrade tillhörighet.
Problemet är att lösningen överlevde situationen. Det som skyddade ett barn kan skada en vuxen.
Därför räcker sällan insikt. Att veta varför man gör något förändrar sällan handlingen, eftersom handlingen inte styrs av kunskap utan av vad som känns säkert.
Det som bryter mönstret är oftast obehag: att stå kvar i det man brukar fly från, en gång, och upptäcka att man överlevde.
Ett mönster förändras inte av att förstås. Det förändras av att prövas.