Ibland finns bara tyngden. Ingen berättelse, inget namn, ingen händelse att peka på. Och det första vi gör är att kräva en förklaring av oss själva, som om känslan vore skyldig oss ett kvitto.
Att inte förstå en känsla är inte ett fel i dig. Det är ett tillstånd som föregår all förståelse. Kroppen registrerar mer än medvetandet hinner formulera.
Det som hjälper är sällan analys. Det är beskrivning. Var i kroppen. Hur den rör sig. Vad den påminner om. Beskrivning kräver ingen sanning — bara uppmärksamhet.
Ofta klarnar en känsla först i efterhand, när något liknande händer igen och mönstret blir synligt. Förståelsen kommer bakvägen.
Du behöver inte förstå en känsla för att få känna den. Förståelsen är inte inträdesbiljetten